Brev till länsstyrelsen om vindkraftsexploatering

Länsstyrelsen Västra Götalands län,403 40 Göteborg

Synpunkter på företaget Triventus AB planer på att uppföra (till en början) 26 vindkraftsverk på Lögestensmarken/Vikaskog på fastigheterna Magderud 1:1 och
Magderud 2:1 i Töreboda kommun samt fastigheterna Hanhult 2:9, Hanhult 2:12, Forsvik 5:20 och Stenbäcken 1:12 i Karlsborgs kommun.)

(Vindkraftsplanerna har utarbetats av Triventus Consulting AB. Ansökan kan ha eller kan komma att inges av endera eller båda dessa företag. Enligt uppgift har företaget för avsikt att inge ansökan enligt såväl MB som PBL till hösten 2009. Med tanke på samrådsinformationens bristfällighet – se nedan – kan inte uteslutas att ansökan enligt MB redan har insänts.)


Vi menar att det samrådsunderlag daterat 090211 och den information som företaget i övrigt meddelat på ett stort antal punkter är missvisande och/eller ofullständigt.

Enligt samrådsunderlagets beräkningar av ljudutbredningen (Avsnittet 2.2 Ljudpåverkan)
från de planerade vindkraftverken kommer ljudnivån 40 dbA från de olika placeringsalternativen att underskridas vid samtliga näraliggande bostäder .
Det är ett felaktigt påstående, grundat på ofullständigt beräkningsunderlag. Beräkningarna bygger på datorsimulering med verk av typen Vestas 2 MW, med en navhöjd av 105 meter och rotordiametern 90 meter. Enligt Triventus egna uppgifter kommer dock dubbelt så stora verk, 4 MW med navhöjden 140 meter och rotordiameter därefter ( 120 meter eller däröver), att uppföras. Hur ljudutbredningen blir med sådana verk anges inte. Högst sannolikt kommer bullerstörningar ( alltså över 40dBA) att uppstå inom ett betydligt större område än det som nu presenterats. Enligt uppgift får man räkna med att bullerzonen/erna förflyttas 500 meter utåt!
Riktvärdet för buller från vindkraftsverk i fritidsområden, vid sk rena toner,är 35 dB(A). Det nämns inte alls i samrådsunderlaget.
Även beräkningarna av förväntade skuggtider i samrådsunderlaget har gjorts på mindre vindkraftverk än vad företaget planerar att uppföra.
Då det gäller dessa synes beräkningarna dessutom utgå från ett alltför litet säkerhetsavstånd, (förmodligen 500 meter, exakt siffra saknas i underlaget) mellan verken och bebyggelsen intill dem. Enligt Boverkets Vindkrafthandbok 2008 emitterar ett vindkraftverk med navhöjden 125 meter (jämför här planerad navhöjd på 140 m!) skuggor på upp till 2700 meters avstånd!

I Avsnitt 1.2 Vindkraftsuppgiftersägs att maxhöjden för planerade verk blir 180 meter. Och att verk med eller under den höjden inte kräver hinderbelysning för flyget genom blinkande högintensivt ljus. Att verken ändå måste förses med fast ljus, som syns vida kring, nämns inte.

I Avsnitt 2.4 beskrivs visuell påverkan av vindkraftsparken. Ett antal fotomontage som tagits fram i samverkan med Karlsborgs kommun visades bl a på ett samrådsmöte den 18 februari 2009. De finns även i en bilaga till samrådsunderlaget. Även de här bilderna har, med datorns hjälp, konstruerats utgående från de ”små” 2 megawattsverken med enbart 105 meters navhöjd, trots att alltså vindkraftverk med navhöjden 140 meter planeras för parken!
På så sätt får man den visuella bilden av vindkraftparken, t ex på/från Forsvikshållet, att se mindre ut än den blir i verkligheten.
Det är också anmärkningsvärt att samtliga bilder som uppges illustrera projektets visuella påverkan på miljön är tagna med utgångspunkt från Karlsborgssidan. Man ställer sig här frågan om vindsnurrorna verkligen inte alls kommer att synas i Töreboda eller Tibro kommuner?

I Avsnitten 3.1, 3.2, 3.3 om friluftsliv, naturmiljö och kulturmiljö saknas helt relevanta beskrivningar, man ger där intrycket att inget, värt att bevara eller skydda, finns i det område Triventus vill exploatera för vindkraft.

Lögestensmarken/Vikaskog är i själva verket ett unikt, tyst och i stora delar orört vildmarksområde med en synnerligen skyddsvärd natur.
Här finns såväl gammelskog som vidsträckta mossmarker och sumpskog, djurlivet är rikt med bl a älg, rådjur, vildsvin, tjäder och orre, beckasin och morkulla, tranor och till och med lodjur. Bäver finns i utkanten av området, varg har varit synlig. Korpen är vanlig och häckar i området, liksom havsörn, ormvråk, flertalet svenska ugglearter, särskilt frekventa är sparvuggla och kattuggla, tranor och kanske även kungsörn.
I området finns minst två större spelplatser för tjäder och en för orre.
Den relativt sällsynta gråspetten har iakttagits och kan ha en sydlig häckningsplats här. Rödlistad sandödla finns på sina håll och i Stenbäcken, som rinner upp i Lögestensmarken, finns bestånd av salamander.
Inom området finns flera mossar, Tranemossen, Kojemossen, Lundinsmossen, Växelmossen och Fåglamossen, som är viktiga reproduktionslokaler för fågel och vilt.

Inom bullerzonen från de planerade vindkraftsverken, på en rågångsknut, där sex socknar och de tre kommunerna Karlsborg, Töreboda och Tibro möts, ligger Lögesten.
Det är ett väldigt klippblock på kanten av ett stup, som förr troddes vara en förtrollad stenbumling. På sydsidan av stenen kan man se rader av spår, som av ett barn som gått med bara fötter och lämnat avtryck i gråstenen, en annan rad fotspår i stenen ser ut att vara avsatta av en vuxen man, med avtryck av en käpp intill dem och intill dessa spårstämplar i stenen som av en hund. Alla spåren går mot stenen och ser ut att försvinna in i dess innandöme…
Författaren Sven Dalvik som beskrev Lögestensmarken i sin bok Natur och Folkliv (Allmogeförlaget 1963) uppger att den stora stenen enligt experter är en forntida offerplats.

En omständighet som konserverat områdets vildmarkskaraktär är att byborna i radbyn Höghult sydvästpå, efter laga skiftet år 1827, kom att äga var sitt mycket smalt, ibland bara 8-10 meter brett, tvärskifte upp mot Lögesten. Men någon gång i mitten på 1800-talet råkade höghultarna ut för en förslagen bedragare.
Denne erbjöd sig att hjälpa höghultarna att ta ner skogen upp mot Lögesten och dela upp förtjänsten vid försäljningen åt var och en efter storleken på skiftena.
Det tyckte höghultarna, som dittills på grund av skiftenas ringa areal, bara tagit lite brännved på dem, var en bra idé.
Men när avverkningen väl var gjord och timret sålt så for bedragaren till Amerika, med höghultarnas pengar som reskassa.
Denna bittra erfarenhet, sägs det, gjorde att ägarna till de små svårarbetade tvärskiftena på Lögestensmarken, hellre än att samarbeta om rejäla avverkningar, lät skogen stå orörd.

På Lögestensmarken och intill den finns gott om odlingsrösen, stengärdsgårdar och grundstenar från länge sedan rivna torp och lador, som minner om de som en gång bodde skogen och deras magra utkomstmöjligheter mellan sten och skravel. På flera håll i skogen finns lämningar av kolmilor och tjärdalar. Ett par fornåkrar är registrerade och fler kan finnas.
Kulturhistoriskt intressanta lämningar av torp och gårdar, i form av husgrunder och gammal odlingsmark, finns vid t ex Nyråsa, Stenstorp, Källstorp, Skogen och Bygget i norra delen av området, i den södra bl a vid det forna Jonstorp. Åt Höghultshållet, invid torpet Bränningen finns grundstenar till flera, på 1950-talet rivna hus, som minner om att där tidigare låg en hel liten småbrukarby, bestående av backstugor och förpantningsjordbruk. Området benämndes Smuckaroten eller Smuckes, ett dialektalt ord som lär syfta på småfolk eller smått folk. En annan benämning var Jerusalem, som syftar på att en missionsrörelse utgick härifrån mot slutet av 1800-talet.
Flera av de planerade vindsnurrorna kommer enligt Triventus ritningar att uppföras direkt på eller mycket nära intill de kulturminneskyddade (Lagen 1988:950 om kulturminnen mm) lämningarna efter ovan nämnda torpställen och på eller intill kända spelplatser för orre och tjäder.

Om de planerade vindkraftverken uppförs kommer det hittills orörda naturområdet att förvandlas till ren industrimark.
I samrådsunderlaget (Avsnitt 1.4 Vägar och kablar) nämns endast helt kort att det behövs 4-5 meter breda vägar för att klara transporterna under byggnationen. Och att vägars och kablars dragning ”kommer att genomföras på ett sätt som medför så liten påverkan som möjligt på natur- och kulturmiljön”.
Det sägs dock ingenting om att dessa vägar ska vara bäriga för transporter på upp till 100 ton eller att man för varje verk ska anlägga en parkeringsplats för kranar mm om 700 kvadratmeter ( tänk 2-3 medelstora lador).

Befintliga skogsvägar i området uppges komma att nyttjas ”i möjligaste mån”.
Men det som inte framgår av underlaget är att befintliga skogsvägar i området anlagts i mossmarker på enklast möjliga sätt genom att stubbar och annat avfallsvirke täckts över med sten och grus. Dessa vägar kommer med säkerhet inte att hålla för de tunga transporter som blir aktuella utan betydande förstärkningsarbeten.
Till detta ska läggas omfattande grävningar för elkablar, bland annat för en jordförlagd elkabel genom Vikaskogens mossmarker till Moholm, genom vilken den producerade energin från verken ska tas ut.

Därtill kommer att vart och ett av de planerade vindkraftverken ska stå på ett gjutet betongfundament. Gjutningen görs i en grop som grävs och sprängs ner till och under grundvattennivå. Volymen per verk blir ca 500 kubikmeter, ungefär som källarvåningen till en enplansvilla. För gjutningen åtgår, för varje verk, 80 betongbilslass.

Terrängen, där parken planeras, är omvittnat ytterst besvärlig och svårframkomlig och mycket omfattande väg- och anläggningsarbeten blir således nödvändiga också av det skälet!

I samband med grävningsarbetena kommer i markerna lagrat metylkvicksilver att frigöras och via vattendragen från området föras ut i sjöarna, med uppenbar risk för kvicksilverupptag i näringskedjorna och till men för – till exempel – havsörnens reproduktionsförmåga.
Vikaskogsområdet är statistiskt Västra Götalands mest nederbördsrika område med därav följande extra höga metylkvicksilverhalter i blötmarkerna.
Detta nämns inte alls i samrådsunderlaget, än mindre presenteras en plan för hur dessa kvicksilverutsläpp ska förhindras.

På senare tid har även uppmärksammats att stora mängder metan frigörs ur våtmarker som grävs upp. Metan är en växthusgas som är flerdubbelt skadligare än koldioxid för klimatuppvärmningen.
Det vore minst sagt ironiskt om den påstådda positiva effekten på miljön av byggandet av vindkraft i stället visar sig ha stora och irreparabla negativa miljökonsekvenser.

Om Triventus får gehör för att uppföra nu planerade 26 vindsnurror avser man enligt uppgift att gå vidare för att uppföra än fler verk på intilliggande område i Töreboda kommun som i en utredning av mtg-kommunerna (www.mtgskaraborg.se/archive/miljö_och_bygg/MTG-vindkraft_utkast_MKB_liten.pdf ).utpekar som tänkbar för etablering av ett 50-tal vindkraftverk.
Dessvärre har denna utredning inte förstått Lögestensmarkens betydelse i naturvärdeshänseende. Man har heller inte noterat att området ligger i en sådan tyst zon som enligt den egna utredningen ( Riktlinjer för planering av vindkraft, tryckt version 2008-10-14, sid 16) ”måste beaktas noga vid lokalisering av vindkraft”.

Totalt, på Lögestensmarken, kan det därmed bli 60-70 vindsnurror, lika höga eller högre än Kaknästornet, som kommer att synas vida kring, medan de emitterar ett ständigt sus och brus ( och reflexer) till omgivningen. (Enligt forskning uppstår reflexstörningar upp till 2,4 km från ett vindkraftverks vingar, beroende på dess höjd).

Triventus säger sig arbeta med bl a projektutveckling och ägande av vindkraftverk och förfoga över många års samlad kompetens och erfarenhet inom vindkraftsbranschen genom sina medarbetare och ägare.
Enligt företagets senaste årsredovisning inskränker sig dock Triventus direkta ägande till ett enda litet vindkraftverk (och delägarskap i två).
I samrådspresentationen uppges Triventus ha två dotterbolag. I den senaste årsredovisningen finns 10 dotterbolag. Man kan ställa sig frågande till diskrepansen.
Trots att man detta år (2007) laborerade med brutet räkenskapsår redovisades en förlust på 4 miljoner kr. Företaget hade en nettoskuldsättning på 28,5 miljoner kr.
Enligt uppgift från Triventus företrädare vid samrådsmöte 28 februari 2009 är vindkraftsparken kostnadsberäknad till 900 miljoner kronor. Det förefaller, mot bakgrund av Triventus finansiella situation, knappast troligt att bolaget kan genomföra projektet på egen hand. Vid samrådsmötet ställdes frågan om finansieringen. Den besvarades med att ”investerare i grön el står i kö”. En fråga om Triventus, eller annat företag, i slutändan ska svara för driften av vindkraftsparken, besvarades endast med att Triventus ”tänker behålla så stor del som möjligt”.

Den missvisande och ofullständiga informationen om projektet samt dess spekulativa karaktär gör att vi ställer oss helt avvisande till den planerade vindkraftsparken. I alla händelser bör ett nytt samrådsunderlag tas fram som öppet redovisar för- och nackdelar på grundval av relevanta beräkningar.
Om Triventus planer förverkligas kan man med fog befara att idyllen kring Lögestenen med dess stora naturvärden i form av djur och fågelliv samt kulturminnesskyddade husgrunder, stengärdsgårdar mm ohjälpligt och för alltid ödeläggs.

Karlsborg 090407
Lars Dahllöf & Christel Ericson Dahllöf