Naturreservat skydd mot vindkraftsexploatering?

Till
Karlsborgs, Töreboda och Tibro kommuner

Härmed hemställes att Lögestensmarken/ Vikaskog avsättes till naturreservat jämlikt 7 kap. miljöbalken (MB)(1998:808) och förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.
I avvaktan på utredning och beslut i ärendet hemställes om interimistiskt förbud avseende anläggande av vägar, byggnation, sprängning, anläggande och/eller grävning för elkalbelnät, gallring och slutavverkning av skog och/eller andra åtgärder som kan påverka förelagen reservatsbildning.
Det interimistiska förbudet bör, med tanke på pågående planering för att omvandla det föreslagna reservatsområdet till industrimark, bestämmas till 5 år.

Lögestensmarken/Vikaskog är ett unikt, tyst och i stora delar orört vildmarksområde med en synnerligen skyddsvärd natur. Här finns såväl gammelskog som vidsträckta mossmarker och sumpskog, djurlivet är rikt med bl a älg, rådjur, vildsvin, tjäder och orre, beckasin och morkulla, tranor och till och med lodjur. Bäver finns i utkanten av området, varg har varit synlig. Korpen är vanlig och häckar i området, liksom havsörn, ormvråk, flertalet svenska ugglearter, särskilt frekventa är sparvuggla och kattuggla, tranor och kanske även kungsörn.
I området finns minst två större spelplatser för tjäder och en för orre.
Den relativt sällsynta gråspetten har iakttagits och kan ha en sydlig häckningsplats här. Rödlistad sandödla finns på sina håll och i Stenbäcken, som rinner upp i Lögestensmarken, finns bestånd av salamander.

Mitt i området, på ett berg med en vidsträckt utsikt norrut mot Viken och åt alla andra håll mot och över oändliga rader av gröna grantoppar, ligger Lögesten, ett väldigt klippblock som placerats där det ligger av Inlandsisen, på kanten av ett stup där det ser att när som helst rasa ner.
Men det gör det inte – det har generationer av armstarka bondsöner och torparpojkar erfarit när de, inte sällan med traktens sötaste flickor och pigor i följe, försökt att välta det överända.
Kanske är det en förtrollad stenbumling, det trodde man förr. På sydsidan av Lögestenen kan man se rader av spår, ett som av ett barn som gått fram med bara fötter och lämnat avtryck i gråstenen, en annan rad fotspår i stenen ser ut att vara avsatta av en vuxen man, med avtryck av en käpp intill dem och intill dem spårstämplar i sten av en hund. Alla dessa spår går mot jättestenen och ser ut att försvinna in i dess innandöme…
Författaren Sven Dalvik beskrev Lögestensmarken i sin bok Natur och Folkliv (Allmogeförlaget 1963) och uppgav där att den stora stenen enligt experterna är en forntida offerplats.
Det kan man gott tro.

En omständighet som konserverat vildmarkskaraktären är att byborna i radbyn Höghult sydvästpå, efter laga skiftet år 1827, kom att äga var sitt mycket smalt, ibland bara 8-10 meter brett, tvärskifte upp mot Lögesten. Men någon gång i mitten på 1800-talet råkade höghultarna ut för en förslagen bedragare.
Denne erbjöd sig att hjälpa höghultarna att ta ner skogen upp mot Lögesten och dela upp förtjänsten vid försäljningen åt var och en efter storleken på skiftena.
Det tyckte höghultarna, som dittills på grund av skiftenas ringa areal, bara tagit lite brännved på dem, var en bra idé.
Men när avverkningen väl var gjord och timret sålt så for bedragaren till Amerika, med höghultarnas pengar som reskassa.
Denna bittra erfarenhet, sägs det, gjorde att ägarna till de små svårarbetade tvärskiftena på Lögestensmarken, hellre än att samarbeta om rejäla avverkningar, lät skogen stå orörd.

Lögestenen, även kallad Lövesten och Löjesten, ligger på en rågångsknut där Undenäs, Mölltorps, Ransbergs och Beatebergs socknar stöter samman. Eller, om man hellre vill använda den moderna kommunindelningen, där Karlsborg, Tibro och Töreboda kommuner gör det.

Enklast nås den kanske förtrollade Lögestenen på en ungefär två kilometer lång och dåligt utmärkt stig från Stora Skogssjön, nordväst om Lögestensmarken. Då är man i Töreboda. En annan tillfartsled går genom mossmarker från Karlsborgshållet, från torpet Lyckan.
En tredje går genom Tibromark från Höghultshållet, med avstamp från torpet Bränningen.
Intill detta kan man se grundstenar till flera, på 1950-talet rivna hus, som minner om att här tidigare låg en hel liten småbrukarby, bestående av backstugor och förpantningsjordbruk. Området benämndes Smuckaroten eller Smuckes, ett dialektalt ord som lär syfta på småfolk eller smått folk. En annan benämning var Jerusalem, som syftar på att en missionsrörelse utgick härifrån mot slutet av 1800-talet.

På Lögestensmarken och intill den finns gott om odlingsrösen, stengärdsgårdar och grundstenar från länge sedan rivna torp och lador, som minner om de som en gång bodde skogen och deras magra utkomstmöjligheter mellan sten och skravel. På flera håll i skogen finns lämningar av kolmilor och tjärdalar.

Kulturhistoriskt intressanta lämningar av torp och gårdar, i form av husgrunder och gammal odlingsmark, finns vid t ex Nyråsa, Stenstorp, Källstorp, Skogen och Bygget i norra delen av området, i den södra bl a vid det forna Jonstorp och ner mot Bränningen/Jerusalem.

Mitt i och runtom denna ännu till stora delar orörda vildmarksidyllen smids dessvärre nu planer på att uppföra en vindkraftspark. Eller snarare två.
Den ena, belägen i Töreboda kommun, tätt intill och på Lögestensberget, kan komma att bestå av inte mindre än 55 stycken 200 (och kanske upp till 300) meter höga vindsnurror. De här vindkraftverken ingår i ett utredningsförslag om lämpliga lägen för utbyggnad av vindkraft i Mariestads, Gullspångs och Töreboda kommuner.

På andra sidan kommungränsen, i Karlsborg (delvis en bit inne över Törebodagränsen), också tätt på Lögestensberget, vill en av de vindkraftsexploatörer, företaget Triventus AB, som tidigare ansökt om att få bygga ett 60-tal vindsnurror på Lunnekullen i Fagersanna, uppföra 26 stora vindsnurror (16 i Karlsborgs kommun och 10 i Töreboda kommun).
Om detta går igenom avser exploatören enligt uppgift att söka tillstånd för ytterligare vindsnurror på den mark som mtg-kommunernas utredning utpekar som lämplig för ändamålet (www.mtgskaraborg.se/archive/miljö_och_bygg/MTG-vindkraft_utkast_MKB_liten.pdf ).
Dessvärre har denna utredning inte förstått Lögestensmarkens betydelse i naturvärdeshänseende. Man har heller inte noterat att området ligger i en sådan tyst zon som enligt den egna utredningen ( Riktlinjer för planering av vindkraft, tryckt version 2008-10-14, sid 16) ”måste beaktas noga vid lokalisering av vindkraft”.
Inte heller Karlsborgs kommun har noterat områdets skyddsvärde, utan tvärtom redan beviljat bygglov enligt PBL för två vindsnurror i norra delen området!

Totalt, på Lögestensmarken, kan det alltså bli 60-70 vindsnurror, lika höga eller högre än Kaknästornet, som kommer att synas vida kring, medan de emitterar ett ständigt sus och brus ( och reflexer) till omgivningen. (Enligt forskning uppstår reflexstörningar upp till 2,4 km från ett vindkraftverks vingar, beroende på dess höjd).

I samband med uppförandet av de planerade vindkraftverken kommer det hittills orörda naturområdet att omvandlas till industrimark.
T ex så kommer vart och ett av de planerade vindkraftverken att stå på ett gjutet betongfundament. Gjutningen görs i en grop som grävs och sprängs ner till och under grundvattennivå. Volymen blir ca 500 kubikmeter, ungefär som källarvåningen till en normalstor enplansvilla. För gjutningen åtgår, för varje verk, 80 betongbilslass.
Till varje enskild snurra i en vindkraftpark behövs därför innan dess anläggas en 4-5 meter bred väg, tillräckligt bärig för transporter på upp till 100 ton, för betongbilstrafiken och för kraftverk och transformatorer mm. Intill varje verk anläggs en parkeringsplats för kranar mm om 700 kvadratmeter ( tänk 2-3 medelstora lador).
Till detta ska läggas omfattande grävningar för jordförlagda elkablar.

I samband med grävningsarbetena kommer i markerna lagrat metylkvicksilver att frigöras och via vattendragen från området föras ut i sjöarna, med uppenbar risk för kvicksilverupptag i näringskedjorna och till men för – till exempel – havsörnens reproduktionsförmåga.
Vikaskogsområdet är statistiskt Västra Götalands mest nederbördsrika område med därav följande extra höga metylkvicksilverhalter i blötmarkerna.

Flera av vindsnurrorna kommer enligt planerna att uppföras på eller mycket nära intill de kulturminneskyddade (Lagen 1988:950 om kulturminnen mm) lämningarna efter ovan nämnda torpställen ( Nyråsa, Stenstorp, Källstorp, Skogen, Bygget) och på eller intill de kända spelplatserna för orre och tjäder.

Om vindkraftsexploatörernas planer förverkligas kan man med fog befara att idyllen kring Lögestenen med dess stora naturvärden i form av djur och fågelliv samt kulturminnesskyddade husgrunder, stengärdsgårdar mm ohjälpligt och för alltid ödeläggs.

Vi menar att det är angeläget att skydda detta område innan så sker.

Exakt var reservatsgränserna bör gå måste förstås utredas närmare, men ett förslag är att den läggs ut med Lögestenen som centralpunkt enligt bifogad skiss. Man kan då undvika att bebodda fastigheter och sommarhus i området hamnar inom reservatet med de begränsningar som det kan innebära för deras nyttjande. I vissa fall kan dock intressekonflikter inte undvikas, t ex så hamnar Bränningen ( Höghult 2:17, 2:18, vår fastighet) med föreslagen dragning med sin nordöstra del inom reservatet, men i övrigt utanför. Andra fastigheter som kan beröras på liknande sätt är Lindhult, Lyckan och Stenbäcken, medan Bygget, Skräddaretorp, Skoges, Skogatorp, Missunnan, Björkkullen, Bengtstorp och Lilla Hanhult hamnar strax utanför gränsen.

Inom området som skulle få reservatsskydd finns flera mossar, som Tranemossen, Kojemossen, Lundinsmossen, Skråbergsmossen, Hjortamossen, Växelmossen och Fåglamossen.
Förutom att de är viktiga reproduktionslokaler för fågel och vilt så undviks med ett reservatsskydd den omfattande metylkvicksilverfrigörningen från våtmarkerna, som blir följden om de grävs upp för vägar mm med anledning av den planerade vindkraftsparken.
På senare tid har även uppmärksammats att stora mängder metan frigörs ur våtmarker som grävs upp. Metan är en växthusgas som är flerdubbelt skadligare än koldioxid för klimatuppvärmningen.
Det vore minst sagt ironiskt om den påstådda positiva effekten på miljön av byggandet av vindkraft i stället visar sig ha stora och irreparabla negativa miljökonsekvenser.

Karlsborg 090407



Lars Dahllöf & Christel Ericson Dahllöf

Ägare till Bränningen, Höghult (fast beteckn Höghult 2:17, 2:18).
Tel: 0505-44204, 070 226 78 70
E-post: lasse.dahllof@telia.com

Bil: kartmtrl m förslag till reservatsavgränsning, kulturskyddsobjekt, fågellokaler mm
Cc:
Miljö- och byggnadsnämnen, Karlsborg
Töreboda kommun, kommunstyrelsen
Miljö- och byggnadsnämnden Mariestad-Töreboda-Gullspång,
Tibro kommun, kommunstyrelsen
Bygg & Miljö nämnden, Tibro

Skaraborgs Läns Allehanda
Skaraborgsbygden
Mariestadstidningen
Göteborgs-Posten

Svenska naturskyddsföreningen Tibro
Svenska naturskyddsföreningen Töreboda
Svenska naturskyddsföreningen Karlsborg